Efterlysning..

Var fan är mina värkar. Jag utlyser härmed en gigantisk hittelön till den som kan hitta mina bortsprugna värkar. De är små och jävliga men alldeles befriande. Jag vill ha ont nu, jag vill vara så där flummig i lustgasdimman. Jag vill svära och gråta över hur grymt ont det gör. Jag vill önska att jag hellre fick gå hem. Jag vill ha en blodig ,skrikande unge på mitt bröst som är alldeles underbar....

Zombie

Nu vej jag vad jag gör om jag får ett nej- gråter.. nej det var inte rätt ord fulflännar är nog ett mer passande ord. Sen så tröstäter vi och lite shopping på det så sammanfattar vi nog dagen i går.

Var upp på kollen igår, var bara öppen 1cm och huvudet gick att putta upp så jag fick ett "vi försöker igen på tisdag" och ett gäng sömntabletter . Tog en av dessa tabletter igår och jag lär nog inte ta fler. Har känt mig som en zombie med baksmällan från helvetet hela morgonen. Hellre ont och klar i skallen...

Mona-Lisa talar.

Vaken ytterligare en natt..Hoppas ,hoppas att allt är på G för en induktion. Jag vet inte vad jag gör om jag får ett nej. Sju kilo annanas, ricinolja, färdknäppen kanske? Då skulle gubben bli nöjd i alla fall... Allvarligt så känns det som om man äe insugen i nått jäkla vaken och man kan inte fungera. Allt är bara väntan...

Var på öppna i går, det är så befriande att fara dit. Klarar inte av att vara hemma själv nu. Att få träffa andra morsor och att få prata med den kloka Mona-Lisa är just en lisa för själen. Hoppas verkligen att Mona-lisa vet hur fantastisk hon är för hon besitter nån inre visdom då det gäller barn, familjeliv och livslektioner som egentligen bara kan motsvara en indisk guru. Mona-Lisa talar och vi mammor lysssnar...

Sömn, går det äta?

varmt, nästäpppa,klåda,kissa osv i all jävla oändlighet!!!!
jag vill sova!!!!

Nej ingen bebis än....

Nu börjas det, alla välvilliga nyfikna medmänniskor som vill veta. Har börjat svara i telefonen "nej vi har inte fått än"... Men jag förstår, för man är själv lika nyfiken då det är andras tur.

Jag hade världens malligaste tjej i lördags. Min pappa kom förbi med sitt nyaste tillskott i familjen, en silverskimrande harley. Åh vad fin den var! Malva fick ju åka med en sväng i kvartert och sen har hon inte pratat om annat. Tänk att nu har hon världens tuffast morfar.

Tjurig bebis och 40åriga gubbar

Var på spec.mvc igår för att prata om ev. igångsättning. Läkaren jag träffade var jätte trevlig i alla fall. Hon tyckte att jag hade en god anledning att bli igångsatt. Men villkoren för det då det inte är nödvändigt för barnet är att man ska ha börjat öppna sig och att liten ska ha sjunkit ner i bäckenet. Sätter man igång någon där huvudet ej har sjunkigt ner finns det alltid en risk för bla navelsträngen faller ner framför huvudet och kläms åt vilket resulterar i att barnets syretillförsel stryps. i alla fall gjorde hon ett UL för att se att liten hade det bar i magen, vilket han hade. Lite för gott enligt min mening...
Sen så kollade hon hur öppen jag var och hur huvudet stod. Tappen var mogen men ej öppen och huvudet var alldeles för högt upp. Gud så besviken jag blev! Hur som helst har jag fått en ny tid till nästa fredag så jag får hoppas till dess.. Bara jag slipper gå över, snälla!

I alla fall så kände vi oss så pass trygga med att ingen skulle hända i går så vi for på 40års kalas i Södra Mensträsk hos den fantastiske BoMartin. Alltid lika kul att träffa Boe plus att nu fick man träffa en del gama kompisar som man inte har träffat på flera år. Cajsa som jag gick gymnasiet med och Maya som man alltid stod och ljög med vid rökrutan på Kaplan. Sen bjöds det på hur god mat som helst och mätt blev man. Tack för en toppen kväll Boe och ett stort grattis från oss.

Ont skall med ont fördrivas....

Är det sista rycket måntro? Känner jag mig lite piggare, ni vet lungnet innan stormen. Eller har jag bara förlorat förståndet. Nu jäklar grejas det här hemma, det måste ju vara snyggt då liten kommer (eller i ärlighetens namn innan modern kommer och ska ta hand om ungarna). Men det sista behöver vi ju inte erkänna så högt...
Ont gör det, men tanken på att det kanske rör igång något därinne mot alla odds och bättre vetande så kämpar jag på ändå...

Tack!

Vad roligt det är att se att det är några som faktiskt läser min blogg. Inte så många men ändå:-)
Nu använder jag bloggen mest i terapisyfte för att inte totalt gnälla sönder gubben. Men jag blir så glad då nån vill "höra "på.

Var på massage igår. Hur skönt som helst! Ciss du är ju hur bra som helst och har aldrig varit till nån massör som har så varma händer. Jag kände mig verkligen som en ny människa efteråt. Så om nån vill ha tips på en bra massör så hör av er:-)

Dagens sanning

Du vet att du är höggravid när...
- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig nerefter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansitket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.- Allt är väldigt irriterande..
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.¨
- När du hellre går i fula bomullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

Kärring...

Jag trodde jag kunde göra mig förstådd. Tydligen inte. Men hur pratar man för döva öron. Med någon som redan bestämt sig. Nu är man gammal och mossig och fattar ingenting, fast att det är just det man gör. Man förstår och vet allt för väl...
Man vet att det är svårt, svart och gör så ont.

Fest

Trött idag efter gårkvällen. Tack Gunilla för god mat och trevlig fest. Hade riktigt kul även om man inte är i form. Hann tom med att glutta på ESC mellan varven, där het klart rätt land vann.

Det var många gamla godingar där och några nya ansikten . Alltid roligt med nya bekanskaper:-)

Lyckades även ragga massage till veckan, om jag inte är på BB så kommer jag Ciss!

Ska bli kul att se bröstkollaget sen som även fick innehålla lite manlig fägring.

Väntan

Allting går så långsamt, vad ska man fylla sin dag med? Ska man låta hjärnan mögla bort i takt med alla dåliga såpor man ser. Det är så mycket man vill göra, men vet att det inte är lönt för att man klarar inte att avsluta det. Om nån vänlig själ har nått tips för att få tiden att gå så tar jag tacksamt emot dem.

Jag har i alla fall en sak att se fram mot, vi är bjudna på fest i morgon. Där kommer det att vara en hel del som det var ett tag sedan vi umgicks med. Det känns som att det kommer att bli jätteroligt. Det enda som är, är att gubben måste vara nykter. Inte för att han klagar och han vill nog gärna vara det för min och litens skull. Men han lär nog få höra tjat från de andra gubbarna. Sen är vi bjudna på 40 års fest nästa helg. Men jag hoppas vekligen att liten har velat komma då. men annars är det ju kul i väntan på honom.

Till min man

Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig

och kommer mig att darra som ett löv

och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om dina lemmar.

Det skakar mig bara att de är dina.

Så för mig finns ingen sömn och vila,

till de är mina.

Av Karin Boye

älskade morfar

Idag är det en bra dag, trots att liten lyser med sin frånvaro. Är det så att jag är less kanske...

Min goa gubbe som måste ha ramlat och slagit sig hårt kom med frukost på säng.Hur mysigt som helst, kan inte minnas hur länge sedan jag blev så bortskämd.

En stor puss till dig älsklig!!!

Jag har dessutom passat på att titta in hos min morfar för att skämma bort honom med lite wienerbröd och pepparkakor. Vi surrade en hel del om hur Bureå såg ut förr och så fick jag se en hel massa klipp om morfars skyttekarriär. Det gäckar mig lite att han närmar sig 90år och man ser att kroppen inte orkar med som förr. Med mitt yrke så vet man hur fort det kan gå.Men min morfar ska bi minst 125år för det har jag bestämt så det så!!!

Falsk marknadsföring

Hade hoppats det ville sätta igång. Fick en blödning igår kväll plus molvärk i svanken. Men inte ville det bli något. Snacka om falsk marknadsföring.
Sen var jag till min mesiga sjukgymnast, förra gången jag var dit så blev jag lovad TENS mot min überjävliga foglossning.
Glad i hågen berättar jag att det händer grejer. Då minsann vill hon inte ge mig TENS, "tänk om det sätter igång nått".
Ja tänk om det sätter i gång nått, det är det enda jag vill just nu!!!
Det enda jag fick var lite massage men vad hjälper det då man knappt kan gå?

Nytt

Hade en dag med modern på stan i dag. Vi måste vara en sorglig syn, där vi masade oss fram både halta och lytta. Modern hittade i alla fal sina gardiner och jag fyndade skor åt barnen och de blev ju riktigt billiga då den goda mormodern fiskade upp kortet så jag slapp betala.

Tusen tack mamma!!! Flickorna blev supernöjda i alla fall.

Undrar om inte promenaden på stan gjorde nått för nu sitter jag här med molvärk i ryggslutet, men det kamske bara jag som med all vilja i världen önskar att det vore något.

Less

Kan man deportera sina medmänniskor?
En i treårstrotsen en tonåring och en man i 40årkrisen, nån som vill ha dem?
Jag lovar ,ni får dem gratis!

Vaken

Alldeles klarvaken. Till vilken nytta då?
Känner mig så jäkla frustrerad. Den inneboende håller mig vaken varenda natt. Antingen så håller mitt bäcken på gå i en miljard bitar vid varje litet försök till vändning eller så startar discot där inne lagom vid 2-tiden och pågår nån gång till fyra..
Tänk morsan vill kanske också gå på disco men det är ju inte att tänka på för vem vill dansa med en badbollstjock kryckhoppande, lätt inkontinet , socialt svältfödd galning?

Pinsamt..

Det är fanken pinsamt att man startar en blogg för att lämna den alldeles tom och övergiven.

Är jag så ointressant för mig själv?

Fast det har ju hänt en del sen jag startat den, har hunnit gifta mig, blivit gravid för tredje gången ,plus en massa annat som jag inte ids nämna här och nu...

Vars är jag nu då?

Hemma sjukskriven, fortfaranade gravid med trean som förhoppningsvis har tänk lämna min kropp inom en väldigt snar framtid då jag bara har 26dagar kvar till bf. Annars så kommer jag och starta en agressiv vräkningskampanj mot det lilla livet.

Idag har i alla fall min vän varit här och gött mig med fikabröd så min hjärna har kunnat sväva bort i ett lyckligt kolhydratsrus. Sen att hon bjöd på en massa goa skratt värmde min själ ytterligare. Man är ju aningens svältfödd på vuxen kontakt så dessa stunder är guld värda.

Tack för idag vännen*puss*