All kärlek

Att prioritera är inte det lättaste man gör. Hur ska man hinna med familj, vänner och jobb? Vissa dagar kan tyckas mig helt omöjliga. Man vill hinna med allt. Idag har verkligen varit en sådan dag. Men jag tycker jag fick ihop det någorlunda i alla fall. Långpromenad med väninnan fick duga som träning och sedan egen tid för mellanflickan och maken fick stå för middagen.

Sen är jag ovanligt lyckligt lottad med en arbetsplats och arbetskamrater som stöttar och gör det möjligt med träning och god kosthållning. Mitt hjärta klappar lite extra för dem just nu. För att de stöttar och peppar mig att nå mina mål.

Ska inte glömma mina tre fantastiska väninnor och min familj som lyssnar, stöttar och sliter mig till gymmet även de grå dagarna.

Hur kunde jag glömma...

..Hur riktig träningsvärk känns. Aj....Denna morgon kan endast beskrivas med smärta. Träningsvärken har anlänt med råge. Körde rygg och armar i går och nu bultar det som fan i vänster axeln. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att hitta en jämn belastning på den axeln. Men sjukgymnasten har sagt att det ska läka ut med träning och inflammationsdämpande. Så jag kör på. Oroa er inte, jag ska inte tokköra axelpress. Men jag måste ändå igenom detta. Övriga kroppen känns lite småmör och jag får nog inse efter jag utvärderat de senaste dagarna att jag får öka kalori intaget för att jag ska orka. Vissa dagar har jag haft svårt att ens passera 1000kcal. Bara till att skärpa sig.

Fick ett lite trevligt paket från gymgrossisten igår med lite protein och vitaminer. Så trevligt! Man blir glad att få unna sig lite.

Det går bra nu!

Idag känner jag mig nöjd. Nöjd men mör.
Har blivit bra med pass. Senaste veckan har innehållit 4 pass i gymmet, 6 långpromenad er och 1 step-pass. Även maten har funkat strålande om än det har slagit lite på humöret.

Jag fick en lite lustig komplimang i början av veckan. Men på något sätt har den sporrat mig mer än något annat. Efter att ha sett en bild av mig på min lägsta vikt säger personen: Fan du var ju snygg ju!

Man får lov att välja hur man reagerar på div påståenden och jag valde att se det positivt. Det hade varit så enkelt att säga " men nu då", men personen på bilden finns ju kvar och jag har all potential att ta fram henne igen. 

Nu är det framåt som gäller!

Största möjliga tystnad

Har inte bloggat på 1,5 år. Varför? Ja, varför? Tappat intresse, noll inspiration? Ja kanske lite så. Men sanningen är den att jag skäms. Jag hade ju lyckats, jag hade ju gjort det så många drömmer om. Men så fällde jag mig själv. Tappade fokus, återföll i gamla beteenden. Och sakta kröp de sig på igen de där kilona, bäddade in mig i den där välbekanta tryggheten. Inte närmelsevis så många som förut men likväl för många. 15 kg för att vara exakt. Den senaste månaden har handlat om att hitta fokus igen. Fokus på mig och mitt egenvärde. Att jag är värd en stark och frisk kropp. Så nu är jag på väg igen.