Supersize vs superskinny

Såg på dokumentärserien supersize vs superskinny, gillar det faktum att de visar att det finns två sidor på samma mynt och sticker hål på en och annan bantningsmyt även om det kan bli lite väl mycket sensationsjournalistik som gottar sig åt andras problem som tex lyxfällan, vi äter oss till döds osv.
Det som slog mig när jag såg det senaste programmet var en ung anorektisk tjej som berättade hur sjukdomen började för henne. Genom kalori- och stegräkning. Exakt samma metod som jag kör med, och det är då jag undrar; när slår det slint?
Var går gränsen för vad som är tillräckligt, när man är nöjd? Blir man nånsin nöjd? Lyckas man med det ena är det inte det andra? Man ser så många vackra människor bantar, opererar,fyller ut etc. Finns det nån som är verkligt nöjd med sin kropp?
Jag kanske inte kommer att ha en perfekt kropp då jag har nått målvikt, åderbrock och hängande mage, men jag tror att jag kommer att vara nöjd med tanke på så mycket annat jag vunnit.

Baggy jeans

Jag vill verkligen ha ett par baggy jeans. Var fullkomligt förälskad i only jeansen på vero moda. Men det var då och nu finns de ej kvar. Såg ett par som ska komma in på lindex v30. Dom är skitfina! Men då man verkligen vill ha något är det ju så trist att vänta. Kanske jag ska önska mig dem i födelsedagspresent...

källa: Bild från Lindex Shop Online.

-35kg

Jag är inte fet längre, det där sista kilot är passerat. 13 kilo till normalvikt och de har jag ett helt år på mig att plocka bort. Men jag gråter inte om de är borta till jul. Men egentligen är det inte kilona det handlar om. Det är hur jag känner mig att göra vinster som att kunna ta på mig de kläder jag vill ha, att kunna leka med mina barn. Som att gunga, kliva upp på studsmattan utan att behöva oroa mig om den ska rasa. Jag har gjort så många vinster det senaste året att det är svindlande. I dags läget är det 35 kilo som jag jagat bort. Jag kan inte förstå hur med jag orkade leva med detta bagage, men likväl gjorde jag det. Undrar om inte fettet satte sig hjärnan och dämpade verkligheten?

Förkyld

Vad är det med förkylnigar som gör att man förvandlas till en tjurig trött treåring som det är syndast om i hela världen. Vaknade i morse och var tokförkyld, har känt det varit på g men har försökt ignorera det. Vill inte gå miste om nått träningstillfälle, men nu är jag tvungen att känna mig besegrad.
Sen varför är det så att det enda man vill då det är synd om en är att äta skräp. Jag är inte alls sugen på vanlig mat, men godis. Mitt kungarike mot en påse godis!!

FET!!!

ibland lönar det sig att gnälla. För nu är kilot borta. Ett kilo kvar tills nästa delmål. Om ett kilo är jag inte FET längre utan bara överviktig. Detta enligt BMI. Nu vet jag att BMI är ett väldigt godtyckligt mått och i bland direkt missvisande. Men det ger mig ett hum i alla fall och något att sätta mål efter. Men det känns absurt att se sig själv i spegeln och veta att enligt experterna så är man FET. Jag känner mig inte fet längre, definitivt inte smal men... Äh jag deppar inte i hop för det, det snarare sporrar mig och att veta att ett av målen är så nära känns fantastiskt!

Platå

Åh, denna förhatliga platåfas! Har stått stilla i snart 2 veckor. Men kanske är det så att kroppen behöver vila trots allt. Har nu gått ner 33kg men det ända man vill är att snabbspola framåt och vara klar. Men man vet ju att det inte funkar så och att jag måste sätta långsiktiga mål. Men mycket vill ha mer, visst är det så?
Jag upptäckte nått roligt härom dagen, nu kan man faktiskt se en antydan till biceps om jag flexar. Hur coolt är inte det? På mig! Känns som världens största paradox.

I will survive!

Tänk jag överlevde. Det var skitkul dessutom! Det verkar som om jag måste halka in på ett bananskal för att våga testa nya saker. Det var så med body pumpen och det är så med body combat. Det är tragiskt vilken fegis man är som är konstant rädd för att prova nya saker. Man bygger berg av oro för att det ska vara för svårt och jobbigt. Visst är det jobbigt. Men jobbigt kan vara både skönt och roligt i slutändan. Jag måste bli bättre på att prova nya saker. Vad kan man förlora liksom? Gillar jag det inte så är det bara att gå därifrån.

Body combat

Hjälp vad ger jag mig in på? Jag hade lovat en vän att följa med på lite zumba. Men vad gör de? Jo de byter ut passet mot body combat i stället. Min vän ställer in och jag tror att jag har klarat mig. Men istället blir jag övertalad av lillsyrran att följa med. I bland tror jag att jag har en dödslängtan. Hmmm....
Ja ni ser ju om det blir några fler inlägg.

Dagens tips

Jag testade nått nytt idag till lunch. För er som gillar potatissallad till grillat så var detta en hit och inte alls lika fet som vanlig potatissallad. Den här kommer då jag att äta i sommar! Vinaigrette Potatis heter den och jag testade smaken basilika och dragon. Mumma!

Strokepatient

Jaha då då ser man ut som en strokepatient. Har varit hos tandläkaren och lagat med den obligatoriska bedövningen, och eftersom att jag är så blödig så måste jag ha värstingbedövningen med halvsidesförlamning som resultat. Jag har alltid haft dåliga tänder och har konsekvent skyllt på dåliga tandanlag. Men ärligt, vilka tänder klarar ett konstant småätande? Jag hoppas verkligen att min livsstilsomställning kommer att ge resultat på mina tänder. Tänk vad mycket billigare det kommer att bli att gå till tandläkaren!

Fikabrödsångest

I går firade vi söta sonen som fyllde 1år i fredags. Som på alla kalas så serveras det fika. Go'fika...För mig som skulle kunna anmäla mig till anonyma kakmissbrukare så innebär detta ångest. Det går bra så länge vi har gäster att hålla sig i skinnet, jag kan gott nöja mig med en kaka och en lite tårtbit. Men sen.. 3st bullar och ett stort glas mjölk och några småkakor på det, inga problem.
Så länge jag är hemma själv så hör jag nästan att de ligger i skafferiet och ropar på mig. Så hur löser man nu detta problem? Jo man tvingar alla andra att äta upp det. Sista gästerna i går blev itvingade återstoden av tårtan. Då jag for till Morfar i dag tog jag med mig bullarna osv.

Jag har fått så många fina kommentarer om hur duktig jag är och vilken karaktär jag måste ha. Karaktären suger, men jag har blivit smartare då jag handlar. Handlar jag inte hem en massa skit så äter jag det inte. Men skulle det finnas hemma, då... Okej lite bättre har jag väl blivit, men det är fortfarande skitsvårt att alltid välja det rätta då man helst bara skulle vilja försvinna in i sockerdimman.

Vide 1 år

Ett år sedan jag fick hålla dig i mina armar för första gången. Jag älskar dig min lille vän.