-35kg

Jag är inte fet längre, det där sista kilot är passerat. 13 kilo till normalvikt och de har jag ett helt år på mig att plocka bort. Men jag gråter inte om de är borta till jul. Men egentligen är det inte kilona det handlar om. Det är hur jag känner mig att göra vinster som att kunna ta på mig de kläder jag vill ha, att kunna leka med mina barn. Som att gunga, kliva upp på studsmattan utan att behöva oroa mig om den ska rasa. Jag har gjort så många vinster det senaste året att det är svindlande. I dags läget är det 35 kilo som jag jagat bort. Jag kan inte förstå hur med jag orkade leva med detta bagage, men likväl gjorde jag det. Undrar om inte fettet satte sig hjärnan och dämpade verkligheten?