onsdag 5 mars 2014

Seger

Det senaste åren har kännetecknats av att jag har lagt mig ner då det har gått tungt. Lagt mig ner och formligen vältrat mig i mina nederlag. Visst jag har varit till läkare och sjukgymnast och så. Men jag kan ju lugnt säga att dessa möten har varit till föga hjälp.
Det jag kände i lördags var shit nu är det kört igen! Nu är det över jag som trodde jag var på rätt väg..
Men någonstans så kunde jag hitta det jag har sökt så länge och inte låta mig själv sjunka. Jag försökte mig på en promenad på söndagen och i går var jag på gymmet igen. Inga tunga vikter eller så, men ett step-pass fick det bli och det gick jättebra. Orkade till och med lite mer än sist jag var i väg. Idag var jag också nere på gymmet och körde ett bra benpass. Svetten rann och jag ökade på 10kg på benböjen!! Detta är verkligen en seger för mig att kunna resa mig igen utan att låta massa negativa tankar vinna över mig.

Det ända som känns lite frustrerande just nu är att vågen inte visar vad jag känner. Jag vet! Man ska inte stirra sig blind på vågen men det är så svårt att inte hamna på den då man vill så mycket. Nästa projekt blir nog att kast ut den eller be gubben låsa in den och jag får bara väga mig en gång var 14:e dag. Tack och lov så levererar måttbandet i alla fall. -5cm på 2,5 veckor på rumpan vilket motsvarar 6%!! Vilket jag måste säga att jag är jättenöjd med.



lördag 1 mars 2014

Och så var vi där igen..

Ont, ont... Blir så ledsen på min kropp. Var och körde armar i dag. Bra pump och svett rakt genom passet. Gjorde iofs en ny övning idag och det är den som är boven? Ja kanske..
Det var då jag kom tillbaks efter passet jag kände det. En djävulsk smärta i nacke och skulderna. Kan inte titta upp eller åt sidan och även efter smärtstillande gör det ont även i viloläge. Vad fasiken har jag lyckats med?  Ännu bättre är att jag har jobbarhelg.
Surt sa räven.