Nu är vardagen här, så jäkla elakt är livet. Vaknade i går morse med en känsla av att det här är resten av ditt liv Sarah. Jag har med andra ord börjat om att jobba. Det är inte så att jag misstrivs med mitt jobb. Men nu är hemma och föda barn-åren slut och nu har nån kastat mig över ett stup och jag vet inte riktigt var jag ska landa.
Kan det vara 30års krisen som kommer smygande?
I alla fall hade vi en skön tripp ner till huvudstaden, men oj vad jag vad jag misskötte maten. Får nästan ångest över allt skräp man stoppat i sig. Eller så inte, för det var jäkligt gott! Många steg blev det i alla fall. På lördagen passerade stegräknaren 25 000 steg varav minst 10 000 i högklackat.
Tyckte att de och maten borde jämna ut varandra, men icket. Ett stort jävla plus på vågen blev det! Men det är bara att ta tag i det igen. Finns inga andra alternativ liksom.
Då kan vi krisa ihop för jag har en i antågande. Ser bara äldre människor överallt och känner att snart är det där jag. Snart kommer jag att gå där med åderbrock på benen blöjröv och ett bittert sinne. Jag känner mig gammal.
SvaraRaderaEtt plus efter en liten semesterhelg får man ta Sarah! har ni haft det trevligt så är det värt det, och det får du bort lätt. Tänk på alla dessa kilon du har fått bort hittills så nu fixar du även detta! jag hejjar på dig!