Då var det vardag. maken har börjat om att jobba och jag är hemma själv med alla barnen och försöker jonglera deras behov. Det är inte det lättaste men på nått sätt går det ändå. Visst är det märkligt. Man undrar verkligen vad man gjorde tidigare innan barnen. Vad slö man måste ha varit. Eller kan det vara att ens simultanförmåga ökar med varje barn? kanske en kombination av båda...
Var på bvc igår med lilleman och jag slutar aldrig att förundras över väntetiderna inom vården. det spelar egentligen ingen roll vars man går, gyn, mvc, bvc, tandläkaren, man får minst vänta 10 min extra. Varför denna tidsoptimism då de vet att de är ständigt sena?
I varje fall blev jag så lättad när jag vägde, första gången jag har en unge som går upp som han ska plus lite extra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar