Hade väl tänkt fara hem efter det men stortjejen ringde och ville ha hämtning på busstationen kl 17.20 så jag lovade att stanna kvar. Så jag passade på att fara förbi pappa och farmor. Då jag satt hos pappa kände jag nån liten sammandragning och hade känt mycket tryck neråt under hela dagen. Jag for och hämtade jag stortjejen och hann bara in på toaletten hemma då jag inser att vattnet har gått. Det var inget stort plopp den här gången som med Malva utan det mer sipprade.
Ivarje fall så ringde jag förlossningen som ville att jag skulle komma upp och kolla läget. Eftersom jag inte hade några värkar så tog vi det lugnt. Jag ringde morsan som skulle ta barnen. Vi hann äta middag i lugn och ro sen for vi upp. Jag antog redan innan vi for att vi skulle få åka hem igen så jag ringde och sa till syrran som skulle vara med på förlossningen att hon inte behövde följa med nu.
Vi blev uppmötta av en bm och vi fick gå till intaget och göra en kurva. Sen konstaterade hon att det var vattnet som gått och att jag var öppen 3cm. Hon frågade om vi ville vara kvar men eftersom att jag bara hade haft nån liten värk som inte gav nått så valde vi att fara hem.
Väl hemma så for morsan hem igen för hon ville sova hemma hos sig och eftersom jag inte hade nån aning hur länge det skulle dröja innan värkarna satte igång så tyckte vi att det var helt okej. Sen kröp jag ner i sängen och såg på "specialfall riskförlossning" och övningskrystade lite med de andra mödrarna to be. Försökte sen att sova lite men det var lönlöst. Värkarna började komma igång så smått och ett tag hade jag ca 5 min mellan dem.
Vid 24-tiden så började de avta lite så jag gick runt en massa och vips var vi nere på 3min mellan dem. Vid 01.40 ringde jag till förlossningen och sa att nu är vi på G. Sedan ringde jag efter mamma och syrran.
Väl på förlossningen igen så så togs en ny ctg och de kollade hur öppen jag var, vilket var 4cm.
Det värsta jag vet är att halvligga i den där jäkla fåtöljen de har på intagningsrummet. Jag vill upp och stå då jag har värkar annars kan jag inte möta dem lika bra. Hur som helst fick vi komma in på förlossningssalen. Där fick jag stå och hänga på älsklingen ett tag innan jag fick en svävare. Värkarna var rätt drägliga och bra att andas igenom. Men efter en stund så valde jag att gå i duschen .
Älsklingen svidade om till plastförkläde och masserade mig i svanken genom värkarna. Det är så skönt att stå i den varma duschen då värkarna rullar fram. Sen blev det att byta om till den obligatoriska sjukhusrocken och de lika sexiga nättrosorna. Jag kan inte förstå hur min man överhuvudtaget kan tända på mig igen efter att ha sett mig i denna fantastiska mundering.
Tillbaka till svävaren där min man och syrran turades om att massera mig. Snacka om lyx att ha en utbildad massös som masserar en. Det borde stå på allas lista över vad man ska packa i bb-väskan. Tack syrran det var guld värt!!!
Värkarna började kännas mer och mer och vid 05-snåret så kände jag hur lustgasen kallade på mig. Så då blev det upp i sjukhussängen och bm passade på kolla hur öppen jag var och då stod jag på 7cm. Lustgasen gjorde het klart sitt och det susade ordentligt i säven emellanåt. Jag vet att jag tittade på min syster och sa "nu gör det så där tåkrullar ont".
Värkarna fortsatte att skjölja över mig och de blev starkare, jag minns jag kollade på klockan vid 05.15 och kände hur värkarna ändrade karaktär. Jag ville börja trycka på lite. Bm kollade hur öppen jag var igen och jag stod fortfarande på 7cm så jag blev ombedd att hålla emot. Men snart var de så starka att det gick inte.
Underlägget under mig hade blivit alldeles geggigt så bm ville ta bort det mitt i en krystvärk. Tänk er att måsta lyfta på rumpan samtidigt som allt du vill göra här i världen är att trycka på neråt. Hon sa i alla fall åt mig väldigt barskt att jag skulle lyfta på rumpan så att bebisen inte skulle behöva landa på det skitiga underlägget. Hade jag fått tag på henne då hade jag knappast varit snäll. Även om jag förstod vad hon menade på ett intellektuellt plan. Så jag lyfte något motvilligt på arslet.
Snart kom nästa krystvärk och jag kände hur liten "rann" ur mig. Tydligen så hade han navelsträngen lindad två varv runt halsen, men det var aldrig någonting jag hann se eller uppmärksamma.
I nästa andetag hade jag en liten kladdig och alldeles underbar liten varelse som vi konstaterade att det var en liten grabb. Han vägde 3325gr och var 49cm lång och alldeles perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar