Ursch vad allt går långsamt idag..
Men tack vare städning ock konstat plock har jag ändå åstadkommit drygt 9000 steg än så länge. Men jag längtar ut, vill känna i kroppen att jag har gått.

Än så länge har jag bara tagit tag i motionen, men jag vet att jag kan inte ignorera matbiten hur länge som helst. Men det är maten som alltid ha varit det svåra. konstaterade igår att jag har bantat sen jag var 9år. Inte underligt att ens matbeteende är helt skevt.
Har ett minne från fritids då man hade en skylt ovanför sin hylla där det stod namn, ålder, längd och vikt. Jag minns att jag skämdes så mycket över att vara tyngst. Jag minns att jag inte fick äta lika mycket mellis som de andra barnen för att jag behövdde gå ner i vikt, så jag lärde mig att tjuväta i smyg då jag kom hem stället..
Det där sitter så djupt rotat i mig att det jag äter då ingen ser har jag inte ätit heller, synd bara att vågen aldrig fattade det.
Hoppas att det hjälper mig att jag kommit till en viss insikt om hur jag äter och varför jag äter. För jag är en mästare på undanflykter och ursäkter. Jag kan alltid komma på ett sätt att rättfärdiga varför jag just åt den senaste godisbiten.