Sitter här med min ömma axel och är grymt nöjd över att ha överlevt Tabatha-passet som var sjukt jobbigt. Men jag ska helt klart testa det igen. Det finns inget skönare än känslan efter ett grymt tungt pass. Sen kan jag inte annat än att bli stolt över mig själv att jag faktiskt fixade det. Det är ju mindre än två år sedan man stod och flåsade på friskis och svettis och vågen passerade tvåsiffrigt.
Det blir helt klart en returmatch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar