vars tog glädjen vägen?

Varför ska allt hopa sig? Just nu känner jag att man bara sätter ena foten framför den andra.
I förrgår fick jag beskedet att morfar har cancermetastaser fulla höften och ryggen. Dessutom är alla ungarna sjuka så vi får inte sova just nu. Jag är bara så trött just nu. Julen känns mil bort, all glädje är borta. Vill bara sätta mig ner och gråta men jag känner mig bara så tom....