Har inte bloggat på 1,5 år. Varför? Ja, varför? Tappat intresse, noll inspiration? Ja kanske lite så. Men sanningen är den att jag skäms. Jag hade ju lyckats, jag hade ju gjort det så många drömmer om. Men så fällde jag mig själv. Tappade fokus, återföll i gamla beteenden. Och sakta kröp de sig på igen de där kilona, bäddade in mig i den där välbekanta tryggheten. Inte närmelsevis så många som förut men likväl för många. 15 kg för att vara exakt. Den senaste månaden har handlat om att hitta fokus igen. Fokus på mig och mitt egenvärde. Att jag är värd en stark och frisk kropp. Så nu är jag på väg igen.
Underbara Sarah!
SvaraRaderaJag är glad över att kunna följa dig igen nu när du tar upp ditt
bloggande!
Och misslyckas? Nej du, min vän, det har du inte.
Kanske tillfälligt, i dina ögon, men inte i mina. Någonsin!
Och jag hoppas skammen inte är med dig längre.
Du är bara härligt mänsklig.
Jag menar, din resa, din fantastiska starka och kämpande resa
på väg ner, vilket jobb!
Och så bra du beskriver att du liksom landade i det.
Kände dig nöjd och tillfreds, och det "vanliga" sättet att leva
började smyga sig på.
Vilket gav kilon på vågen.
Jag tänker mig att det är just det som är grejen, när vi gör något
stort och sedan tappar lite fokus.
Och jajamän, då kommer de gamla mönsterna tillbaka.
Så härligt att höra att du kom till det läge då du ville hitta tillbaka
till ditt fokus och ditt mål.
Det gör att jag vet att du kommer att lyckas.
Det känns "bra" att även få läsa om hur man faller, inte bara om
alla dessa framgångssagor.
För de får en själv att känna sig misslyckad när man själv sjabblar och
inte håller sig på banan.
Att då få läsa om andra som faller, och som återtar fokus och
börjar kämpa åt rätt håll igen känns fantastiskt.
Du har lyckats. Du är lyckad.
Och nu är du på väg att fortsätta lyckas.
Jag kommer att läsa och följa dig.
Varma kramar från Cicci.